Bygget i Bruksvallarna

Sedan i fredags är jag igång med träningen igen efter en veckas förkylning. Den ofrivilliga vilan kom i ”rätt tid”. Landslagslägret i Bruksvallarna blev nästan till en ”helvetesuke” med 31 timmar på sex dagar.
Jag var rejält sliten efter lägret, ganska långt ner i källaren, faktiskt. I Suverull i estländska Otepää ville inte kroppen vara med. Inget tryck, ingen spänst och inte heller så särskilt inspirerad.

Förkylningen kom som ett brev på posten. Jag gråter inte över det. Sommarens enda avbrott i träningen är den förra veckan och förkylningen. I övrigt har jag i lugn och ro kunnat bygga upp mig fysiskt och psykiskt.
Flera veckors vistelse i Bruksvallarna har tankat upp de mentala depåerna. Jag kopplar av bland fjällen. Har en skön feeling! Timmarna med träning i härliga Härjedalen känns inte betungande. Magnus Myhr har ställt upp som sparringpartner många timmar vilket gjort långturerna ännu ”lättare”.

I juni, juli och augusti har jag legat på cirka 90 timmar träning i månaden med en fördelning på 60 procent rullskidor och 40 procent löpning. Cirka tio procent av all träning räknar jag som högintensiv.
Utöver den vanliga träningen har jag haft två pass i veckan med separat styrketräning. Skivstång, bålövningar. Mage, rygg, ben…

Jag bedömer att jag ligger i linje med min plan och känner att jobbet i sommar satt sig i kroppen.
Nu stundar hösten, en viktig period då det gäller att göra så lite ”fel” som möjligt. Att hålla balansen mellan stenhård träning och vila, att behålla hälsan och välbefinnandet, harmonin och glädjen.

Höstluften kittlar igång tävlingslusten. Jag gläder mig redan till att få komma igång med tävlingarna. VM i Liberec finns där i tankarna, säsongens stora mål. Blotta tanken ger små kickar.
Viktigt ändå att kunna både gasa och bromsa. Kroppen måste hänga med i svängarna. Misstag nära säsongsstarten är svåra att reparera. Jag försöker lyssna på signalerna, att inte gå över gränsen och dra på mig onödiga skador och sjukdomar.

På torsdag åker landslaget till Ramsau på ett tio dagar långt träningsläger. Gissa om det ska bli skönt att få åka skidor. I september brukar solen lysa och himlen ofta vara klarblå i de österrikiska alperna.
Omväxlingen från barmark till snö och renodlad skidträning blir perfekt nu. Lite avlastning från all löpning och rullskidåkning. Vi kör barmark i Ramsau också, men det blir mest skidåkning.

Pratade med Gunde häromdagen. Han lät pigg. Jag tror att alla mått bra av att få lite distans till möten, planering och diskussioner hit och dit. Gunde och laget lade grunden innan ”sommaren” och vi fick lite arbetsro. Det tror jag kommer att betala sig.

Något mer?
Ja, jag vill passa på att göra reklam för ett Vasaloppsläger 18-21 september hemma i Östersund. Thomas Alsgaard och jag blir tränare. Jenny Hansson dyker upp som inspiratör och föreläsare. Mycket på G. Mer info på min hemsida!
Vi vänder oss till alla kategorier Vasalöpare. Man behöver inte vara proffs. Det går bra att vara en glad amatör också med målet att ta sig de nio milen mellan Sälen och Mora. Thomas och jag lovar göra vårt yttersta för alla som vill vara med. Det blir träningslära, kostlära, löpning och lite rullskidor. Välkommen!
Apropå Thomas Alsgaard. Han har blivit pappa till en tjej! Dop väntar i Nannestad 28 september. Jag blir med på högtidsstunden. Lisa befinner sig också i vårt västra grannland vid den tidpunkten, men av en helt annan anledning. Curlinglaget Fjällbrynt har säsongens första turnering i Oslo.  Jag vet att det är en stolt pappa, och mamma (Rönnaug Schei Alsgaard) som kliver fram till dopfunten med guldklimpen!

Ha det gott
Vi hörs snart
Skidhälsningar
Anders Södergren